Jul, jul... Nu är det julstress!

Nu är korten äntligen fixade bara fotoaffären sköter sitt i morgon... 

Som alltid så är jag ute i sista stund. Samma sak varje år. Egentligen borde jag inte stöda posten eftersom de drar in mer och mer. Dessutom har de monopol på hela verksamheten ute i gläsbyggden. Men det är traditionen. Har kraftigt skurit ner på antalet men vissa kan jag inte lämna utan (äldre människor). De unga får sitt julkort via e-posten.

Julklapparna ännu på hälft men så är det ju flera dagar kvar ännu så på den fronten känner jag ingen panik... Städningen har jag inte överhängande. Jag försöker ha huset i skick annars också så någon större städning behövs inte. Men det liksom hör till att jag ska känna stress - i år över att jag förlagt mina jul-cd:s och kan inte hitta dem...

Firade vår 15åring över helgen. Tänk vad tiden rinner iväg. Och vad jag får frångå mina principer och teorier. Men vissa saker kan jag verkligen inte ändra på! 15-åringen sällskapar sedan ett antal månader med en för oss helt ok kille. Det som stör mig är att det är mer eller mindre hångel mest hela tiden - även inför gäster. Grrrrrr..... Hångel anser jag att man sköter lite diskret för sig själv! Försökte prata med dottern men då blev hon jätte ledsen. Får se om det blir bättring. Vad kan jag göra? Är jag gammalmodig?

Får försöka koncentrera mig på att få iväg julhälsningarna i morgon nu... bäst att krypa till sängs...

När ni nu läser detta firar jag Finlands självständighet... Hur? - Ja, säkert städat lite för att släppa in julen. Hade faktiskt tänkt sätta in/ställa fram den så hatade plastgranen (men vad gör man när man bor med en allergiker...) under helgen. tidigare har granen alltid tagits in och pyntats 2 dagar före julafton men tänkte frångå principer och traditioner... Varför bara njuta av den 2 veckor när jag kan njuta av hela julen en hel månad. För jul blir det när den står på sin plats!

Självständighet - för mig, som har lyssnat till farfars berättelser om när han deltog i kriget vid fronten och fått ta del av min morfars sorg över att hans far flydde kriget och åkte till Canada, är självständigheten något jag uppskattar. men hur kommer det att bli för mina barn... Nu när de tre är i åldern 9-14 (snart 15) är det bara skönt med en ledig dag från skolan och de kan slappa framför TV:n och se någon av de filmer som finns om kriget. Förhoppningsvid ser de det blå-vita ljuset jag tänt och känner värmen i självständigheten. Kanske en dag kan de fösöka förstå/uppskatta självständigheten. Bäst väcka min kära make, som sovit sött en stund på soffan här nu,och gå till sängs så vi orkar och hinner det vi ska i  morgon. Allt gott till Er alla på Finlands självständighetsdag 6.12